Mycket nyttig träning tyckte jag men husse håller inte helt med om det där med att noncha henne när hon piper.
Väl hemma igen efter en skön promme genom skogen tränade vi dirigeringar och hon börjar förstå nu att jag vill att hon visar med kroppen vart hon tänker gå innan hon får klar signal från mig. Roligt när det börjar klicka!!
Vi har också hunnit med att träna två pass med kryp och jag tror att jag har hittat ett sätt för att få ett kryp utan en tiger-studsande rumpa. Ronja får krypa in mellan mina ben och jag tror att trycket från benen gör att hon lugnarsig och trycker sig mot backen sen är det ju "bara" att få henne att förstå exakt vad det är jag vill att hon ska göra!!! Gulliga, söta, underbart härliga hund! När jag miste Kajsa trodde jag att jag aldrig mer skulle få uppleva den speciella relationen som vi hade igen men nu känner jag starkt att en ny väldigt speciell relation är på G, så härligt!
Tack Lina för hjälpen med fotot.
Nu - dax för Mamma Mia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar